Just nu känner jag mig helt tom på känslor. Inte glad, inte ledsen, inte arg, inte någonting. Jag är känslomässigt lobotomerad för tillfället. Och det är skönt faktiskt. Jag behöver leva i ett emotionellt vacuum under en tid framöver för att få en chans att återhämta mig. Återhämta mig från den här hösten, som har inneburit många saker men inte nödvändigtvis bra saker. Återhämta mig från hela mitt liv, som mest har bestått av motgångar. Jag behöver sväva runt där i vacuumet en tid, slippa tänka, slippa känna. Slippa vara jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte varit inne här på cirkus ett år. För tre år sedan var jag en mycket aktiv bloggare. Då var bloggagratis en färglös, mycket enkel sida som till och med en teknikdyslektiker som jag kunde förstå mig på. Nu loggar jag in och... WAAAAAAH. ...

Nu har jag bloggat även detta år.

Har ni någon gång känt att tystnaden är värre än vad alla trumhinnespräckande ljud i hela världen, kopplade till en riktigt köttig förstärkare, samlade i ett rum med kraftigt eko någonsin kommer att vara? Har ni någon gång känt att mörkret är värre ä...

Det var länge sedan jag skrev här. Två månader sedan. Det känns som en hel livstid. Som två epoker med en djup avgrund mellan sig. Jag har på något sätt glömt bloggandet i den gamla tiden, och nu är det försent att gå tillbaka och hämta det igen.   J...

Jag har varit en dålig bloggare men jag orkar inte bry mig. Egentligen fattar jag inte meningen med att blogga. Man bara skriver en massa skit och hoppas att någon intresserar sig för det.   Det har inte hänt så mycket att skriva om den senaste vecka...