Jag känner att jag har kommit in i en produktiv period. Det här är mitt tredje inlägg på en timme, och fler lär det bli. Den här bloggen är mer än bara en show-off för mig, den är ett sätt att andas på. En ventil för mina känslor. Ska snart sätta igång med min engelskaanalys av USA. Vi har fått i läxa att välja ett engelskspråkigt land att skriva om (på engelska alltså), och USA kändes som ett självklart val för mig. Detta land som jag har en så komplicerad relation till.Som den lilla kommunist jag är så känner jag ofta ett starkt hat mot USA och landets sätt att styra över alla andra. Amerika är utan tvekan det största hotet mot världsfreden. Genom sitt "krig mot terrorismen" har de än en gång bevisat att de bara gör mer skada än nytta. Att de inte alls är ute efter fred, utan att de för krig av rent kapitalistiska skäl. Men som den lilla amerikan jag faktiskt är (min farmor var född och uppvuxen i Boston, Massachusetts, och det var först i vuxen ålder som hon flyttade till Sverige. Min pappa var amerikansk medborgare tills han var 12 år) så känner jag en kärlek till USA. Till människorna, kulturen och atmosfären. Har man aldrig varit i USA så kan man inte förstå den särskilda "stämningen" som finns i landet, mentaliteten bland folket. Visst finns det en hel del rednecks och allmänna puckon som finner lösningen till de flesta konflikter med den enkla meningen "We'll nuke'em", men där finns också miljoner av underbara, karismatiska människor som inte röstade på Bush, som inte stöder alla de krig som landet startar utan egentlig anledning. Man skulle kunna beskriva min hatkärlek till USA som att bli våldtagen av någon man älskar. Som ni kanske redan har förstått så är detta väldigt förvirrande. Det får mig att ifrågasätta mig själv och mina åsikter dagligen. Nu är det bäst att jag börjar med min analys, så att jag inte blir sittandes här hela dagen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte varit inne här på cirkus ett år. För tre år sedan var jag en mycket aktiv bloggare. Då var bloggagratis en färglös, mycket enkel sida som till och med en teknikdyslektiker som jag kunde förstå mig på. Nu loggar jag in och... WAAAAAAH. ...

Nu har jag bloggat även detta år.

Har ni någon gång känt att tystnaden är värre än vad alla trumhinnespräckande ljud i hela världen, kopplade till en riktigt köttig förstärkare, samlade i ett rum med kraftigt eko någonsin kommer att vara? Har ni någon gång känt att mörkret är värre ä...

Det var länge sedan jag skrev här. Två månader sedan. Det känns som en hel livstid. Som två epoker med en djup avgrund mellan sig. Jag har på något sätt glömt bloggandet i den gamla tiden, och nu är det försent att gå tillbaka och hämta det igen.   J...

Jag har varit en dålig bloggare men jag orkar inte bry mig. Egentligen fattar jag inte meningen med att blogga. Man bara skriver en massa skit och hoppas att någon intresserar sig för det.   Det har inte hänt så mycket att skriva om den senaste vecka...