Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så har jag, både inuti och utanpå, förändrats väldigt mycket på sistone. Här kommer en kort resumé av det senaste året utifrån ett Johanna-perspektiv:Höst '05Intressen: Grönan, smink (!), flumma runtStil: Mainstream fjortis som inte lyckas smälta in helt pga galen frilla som jag ärvt av min käre fader. (Tack så jävla mycket, farsan!)Vår '06Intressen: Sitta vid datorn, klaga över hur tråkigt mitt liv är, shoppaStil: Liten förbättring stilmässigt, men fortfarande väldigt osnygga kläder som inte passade mig som person. Typ extremt urringade linnen och skittråkiga koftor.Sommar '06Intressen: .......Stil: ........ (det är ju sommar for fucks sake)Höst '06:Intressen: Musik, kultur (hahahahahaha), filosofia, psykologi, börjar intressera mig lite mer för skolan också.Stil: Wannabe poppartant med second hand-scarfs och örhängen som min morsa hatar av den enkla anledningen att de kommer från 80-talet. Lite mer påklätt än tidigare, lite mer genomtänkt. Lite mer jag, helt enkelt.Man skulle kunna säga att jag äntligen har hittat min stil. Jag tror att det har att göra med att jag har hittat mig själv, eller iallafall accepterat mig själv som person. Jag har nu insett att jag aldrig kommer "vara en i mängden", och det känns både skönt och lättande att jag kommit till insikt med det. Nu kan jag sluta att försöka var någon annan och istället bara vara mig själv, den person som jag skulle ha varit redan för flera år sedan. Det pratas väldigt mycket om "tonåringars identitetskris", och för några år sedan så skrattade jag bara rått åt det och sa för mig själv att jag, jag skulle minsann aldrig bli någon förvirrad pubertetsråtta. In my face, kan jag säga nu med facit i hand. Eller är det verkligen the final facit? Hur kan jag vara så säker på att min "identitetskris" verkligen är över nu, att jag hittat svaren på mina frågor kring mig själv och min existens? Kanske sitter jag om två år och skrattar rått åt just det här inlägget. Med Gucci-väskan i ena handen och kreditkortet i den andra. Ryyys.På något sätt så känner jag inom mig att faktiskt äntligen har träffat rätt, att jag letat mig igenom labyrinten av tankar, frågeställningar och ideal, och längst därinne hittat det som är just jag. Jag har börjat att förstå hur det är jag tycker, tänker och känner, och att ingen annan i hela världen kan påverka det förutom jag själv.Det här blev ett väldigt långt och djupt inlägg. Som ni kanske märker så har jag grubblat en hel del under en ganska lång tid. Vissa gånger har jag varit nära att ge upp i sökandet efter mig själv. Vissa gånger har jag velat göra slut på alltihopa bara för att slippa förvirringen och kampen inom mig. Men nu i efterhand kan jag känna mig väldigt tacksam för att jag aldrig gav upp. Att jag inte lät mig övervinnas (av mig själv..?). Under resans gång har jag lärt mig hur jag ska hantera framtida svackor och motgångar. Jag är min egen psykolog. Jag hoppas att alla andra också kommer till insikt någon gång i livet och upptäcker vad som är anledningen till att just dom existerar.Puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte varit inne här på cirkus ett år. För tre år sedan var jag en mycket aktiv bloggare. Då var bloggagratis en färglös, mycket enkel sida som till och med en teknikdyslektiker som jag kunde förstå mig på. Nu loggar jag in och... WAAAAAAH. ...

Nu har jag bloggat även detta år.

Har ni någon gång känt att tystnaden är värre än vad alla trumhinnespräckande ljud i hela världen, kopplade till en riktigt köttig förstärkare, samlade i ett rum med kraftigt eko någonsin kommer att vara? Har ni någon gång känt att mörkret är värre ä...

Det var länge sedan jag skrev här. Två månader sedan. Det känns som en hel livstid. Som två epoker med en djup avgrund mellan sig. Jag har på något sätt glömt bloggandet i den gamla tiden, och nu är det försent att gå tillbaka och hämta det igen.   J...

Jag har varit en dålig bloggare men jag orkar inte bry mig. Egentligen fattar jag inte meningen med att blogga. Man bara skriver en massa skit och hoppas att någon intresserar sig för det.   Det har inte hänt så mycket att skriva om den senaste vecka...