Idag orienterade jag med skolan, gick vilse och blev räddad av en annan (lite mer ambitiös) orienteringsgrupp.

Det var jättekallt i Hellas och alla försök till mysig picknick eliminerades av vädrets makter. Sedan fick vi vänta på bussen onödigt länge bara för att vi inte orkat springa till den tidigare bussen, och jag vågade inte visa mina Kung Fu-moves för Alis när vi stod och väntade i busskuren. Mesigt.

Jag och Mina gick av vid Londonviadukten efter ett långt fjortisavsked (en jävla massa skrikande och kramande åt alla håll och kanter) och sedan gick vi hem till mitt hood för att avverka lite tid. Efter en stund lackade vi på inomhusmiljön, så vi gick ut till vattnet där vi hittade Ebba som var söt som vanligt. Hon och jag ska spela minigolf om en och en halv vecka. Det gäller att planera i förväg liksom.

Jag och Mina gick upp till vårt nördiga träningsställe, där vi inkasserade två rabattbiljetter till Grönan. Dit ska vi gå på söndag. Det känns som en hel avgrund dit. Imorgon vid en lökig tid ska jag åka till Milano. Jag måste vakna klockan sex, vilket betyder no valborgsfirande och no Första maj-demonstration för min del. Men det är väl såna uppoffringar man får göra här i livet. Jag ska ju trots allt till Milano.

Nu blir det lite tyst här på bloggen några dagar framöver. Hoppas att ni överlever ändå.

Ha det så bra när jag är borta, så ses vi snart igen (om inte flygplanet störtar eller jag blir mördad/bortgift i Italien).

Ciao är väl ett passande avslut på det här. Ciao.