Hahahaha det är något fel med min familj, vi har ingen kavel hemma så pappa står och kavlar deg med en vodkaflaska.Soc, någon?

Idag har jag lyckats hålla de flesta ångesttankar borta genom att sysselsätta mig med andra grejer. Först gick jag och köpte nytt garn till en kofta jag ska sticka (som jag antagligen aldrig kommer bli klar med), sedan färgade jag håret lite mörkare. Och så har jag badat upp den sista biten av bubbelgrejen jag fick av Victoria i julklapp. Dessutom har jag lärt mig spela gitarr, eller ja inte lärt mig kanske, men det låter faktiskt inte så dåligt som man skulle kunna tro. Jag är nog musikaliskt begåvad, eller så är jag bara för obegåvad för att förstå hur dåligt det låter.Det funkar faktiskt, det här med att göra en massa annat så man inte fastnar i sina tankar. Fast egentligen så blundar jag bara för problemen och inbillar mig själv att jag är glad. Nej, vill man bli glad på riktigt så är droger the way to go. Det är också att rekommendera om man vill dö i förtid, vilket jag gärna vill.Nu ska jag vara överdrivet snäll och hjälpa min farsa med maten.

Neon Licht, schimmendes Neon LichtUnd wenn die Nacht anbricht ist diese Stadt aus Licht

Låt mig dö långsamt. Jag står inte ut här hemma. Det är som ett jävla fängelse.

Jag har just varit och tränat med Mina och nu har jag fått en fettoattack. Jag vill bara spy så fort jag ser mig i spegeln, men samtidigt plågar jag mig själv genom att ingående studera min fatness. Jag har ett väldigt osunt förhållande till mig själv, det är jag medveten om, men jag orkar inte ta tag i det. Hur då förresten? "Självförtroendekurs" eller vad. Hahahaha. Murmeldjur, nu ska jag gå och duscha tror jag. So long.

Jag mår inte så bra.Jag vill bara skada mig själv.Jag fungerar inte normalt. Hur jag än försöker så snedkopplar min hjärna allting och det blir bara fel, fel, fel. Jag vill inte vara sån. Jag vill vara som alla andra. Hur lyckas dom? Hur gör man för att vara lycklig?

Ingen kontroll. Allt bara händer utan att jag kan påverka det. Just nu är mitt liv som orientering i Hellasskogen, när man tappat kartan och gått vilse. Man ser alla andra springa mot mål, de verkar ha hittat den rätta vägen, men själv sitter man där på en sten och vet inte vad man ska ta sig till. Man kan bara hoppas att någon till slut kommer ta en i handen och leda en på rätt väg. Men det börjar mörkna och snart har alla andra redan sprungit i mål.